Liebig - Humusteorin
Man brukar räkna med att 16 ämnen är nödvändiga för alla växters funktion. Grovt kan växtnäringsämnen indelas i makro och mikronäringsämnen. Till makronäringsämnena räknas Kväve, Fosfor, Kalium, Magnesium samt Svavel (N,P,K, Mg och S).
Bland mikronäringsämnena kan nämnas tex Bor, Koppar och Zink. I 1800-talets begynnelse började man intressera sig för naturens kretslopp. Det var väl känt att en åker blev uttjänt efter ett par års odling. Skördarna blev sämre och sämre. Det enda som verkade hjälpa var att lägga åkrarna i träda några år. Sedan gick det bra att odla igen. Hur kom sig då detta? En förklaring formulerades i den ”Vitalistiska Humusteorin” av en tysk vetenskapsman vid namn Albrecht Thaer. Hans teori gick i korthet ut på att växter lever på förmultnande växter och djur. Liv och död ingår i ett organiskt kretslopp, hävdade Thaer. Eftersom man vid skörden bortförde material från åkern uppstod en obalans. Man måste tillföra lite död i form av humus, förmultnande växtdelar, för att det ska kunna skapas nytt liv.
Runt 1850 utmanades humusteorin av en annan tysk, kemisten Justus von Liebig. Han hävdade att Thaer pratade strunt och att allt berodde på kemi. Det var inte alls humusämnena som vitaliserade åkerjorden, utan enkla oorganiska mineraler. Om en åker gav dålig skörd berodde det på att det saknades viktiga kemiska ämnen, som fosfor och kalium. Liebig formulerade vad han kallade ”Minimimlagen”. Genom kemisk analys av jorden kunde man se vad som saknades. Tillsatte man dessa ämnen fick åkern ny växtkraft. Liebig lanserade också idén att man skulle tillsätta syntetiskt producerad gödning, framför allt kalium, fosfor och kväve. Liebigs ”Tunna" illustrerar hur brist på ett enda växtnäringsämne, minskar grödans förmåga att ta upp de andra nödvändiga näringsämnena. Denna lag brukar populärt illustreras med en tunna där varje ”bräda” representerar ett växtnäringsämne. Vattnet i tunnan – symboliserande totalt tillgodogjord växtnäring – rinner naturligtvis ut vid den kortaste brädan, oavsett hur långa de andra brädorna är. Man måste därför eftersträva att gödsla med samtliga ämnen växten/plantan behöver och i så korrekt proportion som möjligt.